Nu har iallafall pojken åkt hem till Ludvika igen. Saknar honom sjukt mycket redan. Så nu måste man gå igenom det här igen med saknandet och avståndet och allt det där jävla helvetet. Men jag hoppas att det är värt det. Är sjukt rädd att han ska lämna mig. Men det är väl sånt tiden får utse.

För alla är väl värda en andra chans? Right?

Suck!!! Tror mitt virusprogram har hittat typ åtta-nio trojanska hästar i min dator. Tyvärr har min älskling tagit med sig skivorna jag kan formatera om den me, upp till Ludvika. Så jag får vänta och hoppas att mitt virusprogram klarar biffen liksom.

Behöver helt klart en ny dator. =(

På onsdag ska jag till vårdcentralen för att prata om mitt brutna korsben. Undrar hur fort det går tills det är obrutet igen. Känns ju mycket bättre. Iallafall så länge jag inte gör något ansträngande. Jag hade gärna börjat jobba nu igen men jag är inte säker på att min kropp håller med om det. Som vanligt så är min hjärna inte överens med resten av kroppen.

Men vi får se på onsdag vad som sägs...

Nu ringde min pojk så jag ska prata lite med honom. Skriver kanske mer sen, annars så skriver jag en annan dag.. :P

See you on the flipside!!