Iallafall så kändes det!!

Det var nog den kraftigaste migränen jag kan komma ihåg att jag har haft. Det kom i såna där fina stötar. Och när dom kraftiga smärtorna kom så försvann allt annat. Kändes som att jag verkligen skulle dö. Jag överdriver verkligen inte nu. Jag var helt övertygad där ett tag om att nu drar jag mitt sista korta andetag. För kort var det. Kunde inte andas ordentligt heller. Ingenting i min kropp fungerade som det skulle igår kväll. Enda anledningen till att jag inte svimmade av smärtan var nog mamma som tog tag i mig varje gång det kom så det kändes som om man hade en livslina till verkligheten. Ni tror säkert jag överdriver till max nu. Jag önskar att jag hade gjort det. Fy fan, det här är verkligen inget jag önskar min värsta fiende...

Idag mår jag inte heller något vidare. Efter en sån krafig migrän så försvinner inte allting sådär.. Så jag har ont i huvvet och mår sjukt illa fortfarande. Sitter och väntar på att Stefan ska sluta så jag får höra hans röst. Jag behöver det!!

Annars?? Ja, du!! Det är som vanligt. Jag klantar mig och inte tänker efter innan jag gör saker så folk blir arga på mig. Men vad är nytt med det? Känns inte riktigt som att jag orkar bry mig längre om mitt tidvis dåliga beteende! Dom som känner mig för mig och faktiskt tycker om mig trots mina dåliga sidor finns där för mig ändå. Och det är väl det enda som betyder något ändå!! Ni vet att jag aldrig gör någon illa och gör något dumt med mening. Är bara min hjärna som inte alltid hänger me!!

Ne, vila huvvet lite nu!!

See you on the flipside!!