Har börjat mitt nya liv nu. För säkert tionde gången i ordningen. Skillnaden nu är att denna gången har jag Stefan på mig som inte tänker låta mig misslyckas. =) Det är bra...

Så i måndags började jag sluta äta socker. Självklart får jag äta det vi brukar få i oss till vardags. Men inget godis, choklad, cola eller liknande. Och ingen pizza, hamburgare eller annan snabbmat. Sånt får jag äta på lördagar nu till att börja med.

Har också börjat träna på gym. Vilket är överraskande härligt. Har nog att göra med att jag går med Stefan så det känns som om vi gör det här tillsammans. Gör vi iofs inte för vi ser knappt varandra under den tiden vi är på gymmet. Jag är vid löpmaskinen och cykeln och han är vid styrketräningsmaskinerna och dom fria vikterna. :P Men ändå... Han är där liksom. =)

Så än så länge funkar det här bra. Har lite ont i ett knä men det känns bättre efter lite vila så jag ska vila det idag så bär det av till gymmet imorgon igen. Så blir jag av med lite kalorier innan min lördags-frossa kan börja. Fast ärligt talat så är jag inte sådär jättesugen på godis längre. Köper nog inte så mycket faktiskt. :P

Annars så har jag officiellt blivit arbetslös. Har iofs två veckor kvar på kontraktet, men inga timmar. Än så länge. =( Så på måndag bär det av ner till arbetsförmedlingen för inskrivning igen. Fan vad jag hatar det stället. Dom  och a-kassan behandlar alltid en som att man är lat och oduglig. Som man inte vill jobba. Jag vill ju inget hellre än att ha ett fast, stadigt jobb. Men det finns ju inga. =( Jag är inte heller en sån som söker tio stycken och sitter hemma och väntar. När jag är arbetslös har jag sökt kanske en trettio-fyrtio i månaden... Minst... Och jag får bara usla timvikarie-jobb. Ge mig ett fast jobb så ska jag fan jobba.

Konstigt det där att dom inte ger fler fast jobb. Man blir ju inte direkt lojal mot företaget när man vet att man i slutändan inte kommer få vara kvar. Finns många delar av jobbet man skiter i, i slutändan.

Jag känner mig otroligt sviken av jobbet jag slutar nu. Jag har gett mitt hjärta och själ i det men får inget tillbaka. Bara ett adjö, inte ens ett tack innan! Där fick man för att man var lojal och har jobbat hårt. Jaja, har sökt jobb på Coop som öppnar här till sommaren. Och det jobbet SKA jag ha! Verkar skitbra. =)

Hmm... Har lite funderingar på om man behöver sitta här själv sen när man är arbetslös och ingen vill leka med en. Antingen jobbar dom eller så har dom aldrig tid längre. Iallafall vad dom säger. Jag har slutat höra av mig till folk. För antingen innebär det att dom säger nej hela tiden och då är det ju ingen idé att höra av sig faktiskt. Eller så ger dom en dåligt samvete för att man inte hört av sig oftare. Det konstiga där är ju att dom är rätt dåliga på att höra av sig me. Så varför är det bara jag som ska ha ångest över att vi aldrig hörs? Borde inte dom också känna sig lite skyldiga? Och när man får höra sånt varje gång så slutar man också höra av sig till slut.

Ne, nu ska jag äta frukost och sen ska jag och Tilda gå till hundrastgården med Cecilia och hennes vovvsingar. =)

See you on the flipside!